Då har jag bott i denna gigantiska stad i lite mer än en vecka! Och igår kom så äntligen dagen D, den första skoldagen. Känns fruktansvärt konstigt att vid 20 års ålder, börja skolan igen, och tro mig det känns precis som när man var 7. Alla i rummet är i princip 20 och äldre, men folk är lika osäkra på omgivningen som man var när man började första klass. Man brukar säga att det pirrar lite i magen, och jävlar vad det pirrade sönder! 

 

Även om skoldagen i sig var över på nästan 3 timmar, så var det mycket intryck direkt. Först och främst hade det lika gärna kunnat vara en svensk skola, eftersom säkert 1/3 av min klass är från Sverige. Känns som jag känner igen flera som går där till råga på allt, om någon känner någon förutom mig som går på Tech, ge mig ett hojt! 

Jag har också börjat upptäcka lite småsaker som är annorlunda här än i Sverige. Vid första anblick hade london lika gärna kunnat vara Stockholm eller någon annan svensk storstad, men sen kollar man på affisher och i gathörnen och så ser man texter i stil med: "Your help is needed in the fight against terrorism, report suspicious activity" och du ser kameror överallt. Verkligen överallt. Det märks så tydligt att det finns en stark rädsla i Storbrittannien som inte alls finns i Sverige på samma sätt. Och jag förstår att det kan vara befogat, men det skrämmer mig ändå väldigt mycket när texterna närmast liknar något från Kalla krigets dagar av att rapportera de som är oliktänkande. 

 

Idag åker också mina vänner Maja och Bella till Australien! Vilken resa ni kommer få tjejer, och jag önskar er allt gott! 

 

Så lång historia kort, det har varit väldigt överväldigande den här första tiden här, på gott och ont, men nu börjar snart skolan och jag är så jävla taggad! Det kommer bli mycket jobb det känner jag på mig, men så kul att spela musik hela dagarna igen! 

 

Fortsätt simma, och ses vid jul