Det är tyst här just nu, i Green Room på Tech. Jag sitter kvar några minuter efter skolan har slutat för att kunna reflektera lite över veckan som har gått. Bredvid mig surrar två automater fyllda med godis och läsk sådär lagom irriterande och molande. Det har varit en när allt är sagt och gjort, mycket bra första vecka. Trots att jag började första dagen med att komma för sent till min första lektion på grund av två inställda tåg. Något som tydligen är helt normalt i den här staden trots sin storlek. 

 

Skolan i sig har visat sig hålla en mycket hög klass när det gäller lektioner, lärare och lokaler. Utan att ta ifrån något från kära gamla Torsås, så kan jag säga att den här skolan är allt jag förväntade mig att Stage skulle vara. Så Maxe kom hit till London, vi kan boka in ett möte så ska jag visa dig runt! Seriously though, jag älskar verkligen Torsås för vad det var, men det är klasskillnad här. 

 

Som om det inte vore nog har vi också redan haft vårt första uppspel, snabba ryck jo man tackar ja. Seven Nation Army brände vi av tillsammans och det bara brinner i mig att få spela på scen igen även om det inte var så länge sen sist! Sen att Seven Nation Army kan vara en av de mest utjatade låtarna på länge, det kan man liksom bortse ifrån.

Mycket fokus ligger på nätverkande här, så pass att vi har letkioner som mer eller mindre är där för att nätverka! Och satan vad viktigt jag förstått att det är. På allvar det finns få saker som jag förbisett så mycket som det. Ser verkligen fram emot det här året och tror att jag kommer att få ut så sjukt mycket av det! 

 

I övrigt, inte mycket som hänt, förutom att jag avgudar de personer där hemma som står ut med mitt eviga ringande och klagande över Viber! Ni är guld värda allihopa, ingen nämnd ingen glömd!

Så blev det fredag igen då, har inte kännt någon lycka över fredagar på länge eftersom jag har varit arbestlös och värdelös i snart ett halvår, men nu är den här igen! Den där lilla känslan av att man kan ta det lite lugnt en stund och göra saker i sin egen takt. Det enda jag fasar något otroligt över är att jag nu så här lagom kommer att komma mitt i smeten som kallas Londons rusningstrafik, när drygt 10 miljoner människor som jobbar i Central, ska ut till sina förorter. Och någonstans där i den högen av människor, där är jag med min gitarr. Nu väntar en skumpig och trång resa på förmodligen 1,5 timmar om jag har otur med tågen. Yay för kollektivtrafik! Till råga på allt, inga batterier i telefonen, så jag får väl kolla på folk eller något. 

Så får det bli, iväg mot nya äventyr i Londons tunnelbanesystem och taggar redan nästa vecka här på Tech! 
Hej svejs och ha en treflig helg!

P.S IMORGON KOMMER NYA AVSNITT AV INSTITUTET OCH JAG AVLIDER PÅ PEPP D.S